Nu har vi bott i stan ganska mycket det sista, och jag har väl sakta men säkert börjat inse att man inte behöver hälsa på alla hundar man går förbi. Matte är lite trist och låter mig inte hälsa på de hundar vi möter så det kanske inte är nån idé att ens prata med dem. De går ingen nöd på mig har ju Aska och hundarna på stallet och leka med. När vi tog långpromenaden i dag så gick vi åt ett nytt håll, matte hittade en massa små vägar emellan en massa fina 50-tals hus och ibland fick vi vända för vi hamnade inne på nån gård. Bra med lite omväxling på promenadfronten, mer sånt!
Fast försår inte vad som är så intressant med hus och hur de ligger som gör att matte kan stå länge och titta och fundera. Jag blir lätt rastlös av det...hrm....
